Nya lagen slår mot kollektivtrafiken

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att förmå fler att resa kollektivt. Tyvärr försvåras arbetet av den nya kollektivtrafiklagen som trädde i kraft vid årsskiftet. Tid och kraft måste nu ägnas åt att lösa de problem som lagen ger upphov till istället för att fortsätta att utveckla trafiken. Detta skriver jag tillsammans med partiets trafikpolitiske talesperson Anders Ygeman i en debattartikel i Dagens Samhälle:

”Lagen innebär att alla fritt får etablera kollektivtrafik som drivs på helt marknadsmässiga villkor. Privata aktörer måste anmäla när en ny linje startar eller upphör men framförhållningen är endast några veckor. I övrigt ställs inga krav på tillgänglighet eller alternativa drivmedel. För den offentligt upphandlade trafiken gäller istället att varje upphandling måste föregås av beslut om allmän trafikplikt, vilket måste gå att härleda till det regionala kollektivtrafikförsörjnings-programmet och därutöver annonseras enligt EU-direktiv. Det innebär en framförhållning om flera år.

Den nya lagen begränsar därmed det offentliga medan privata aktörer ges möjlighet att med mycket kort varsel starta eller upphöra med kollektivtrafik. Hur menar regeringen att det bidrar till att utveckla trafiken?

Många frågor kring lagen är ännu obesvarade. Alla aktörer ska till exempel ha konkurrensneutral tillgång till infrastruktur såsom hållplatser och biljettsystem. Vem ska ges företräde när det finns en kapacitetsbrist? Dagens infrastruktur har tillkommit genom betydande offentliga investeringar. Frågan är därför hur skälig ersättning för detta ska kunna utgå.

I Stockholm har SL arbetat i flera år med ett nytt biljettsystem. Det vill Svenska Bussbranschens förbund ha tillgång till. Får SL sälja tillgång till systemet till marknadspris eller ska lagens krav på konkurrensneutralitet förstås som att SL måste upplåta tillgång till systemet till priset av de kostnader man direkt kan påvisa?

Nya eller upprustade spår är ofta samhällsekonomiskt lönsamma. Det förutsätter dock att en del av resandeunderlaget inte under en besvärlig byggtid kan lockas att åka med en privat busslinje. Även om spårtrafik i regel är populär så är det alltid svårt att locka tillbaka resenärer. Tror regeringen att kommuner och landsting ska våga investera i spårtrafik med så osäkra förutsättningar?

I Stockholms län har den första privata busslinjen startat. Det vänder sig till arbetspendlare i rusningstid. Med största sannolikhet kommer de som nu väljer den nya bussen istället för SL att avstå från att köpa SL-kort och ta bilen vid övriga resor. Det innebär mer bilism och mindre biljettintäkter till SL. Om fler liknande linjer dyker upp så försvåras möjligheten att vinna marknadsandelar från bilen. Det kan ge högre priser och ett sämre trafikutbud.

Även med den nya lagen finns dock möjligheter att agera för sammanhållen trafik. Då krävs att den regionala trafikmyndigheten agerar proaktivt och fortsätter att starta efterfrågade linjer inom ramen för ett sammanhållet biljettsystem. Då kan den offentligt upphandlade trafiken fortsätta att locka nya resenärer som ger ökade biljettintäkter som kan finansiera trafik som inte är lika lönsam. Reaktionen på lagen ser olika ut i olika delar av Sverige. I Stockholms län verkar den politiska majoriteten tyvärr välkomna att privata företag tar över de lönsamma sträckorna.

En mycket stor del av kollektivtrafiken i Sverige drivs redan i dag av privata företag. Deras erfarenheter och kunskap behövs. För att garantera samordning mellan trafikslag och ett prisvärt och effektivt utbud vill vi att det offentliga har det organisatoriska och finansiella ansvaret. Ska vi nå målet om fördubblat kollektivtrafikresande till 2020 och minska transportsektorns klimatpåverkan behövs ett sammanhållet kollektivtrafiksystem. I sin nuvarande utformning bidrar den nya kollektivtrafiklagen inte till detta.”

Anders Ygeman, Riksdagsledamot (S), ordförande Trafikutskottet

Erika Ullberg, Landstingsråd (S) Stockholms län, 2:e vice ordförande Trafiknämnden och ledamot AB SL

Otillräckliga medel från staten

Etiketter

Stockholmsregionen, Trafikverket

Idag har jag äntligen fått svar i landstingsfullmäktige på min interpellation om problemen och den bristande kvaliteten i pendeltågstrafiken. Ett grundproblem är att de statliga anslagen fortfarande är otillräckliga. Så sent som igår kom så besked från regeringen och Trafikverket om mer pengar. Var det ett rejält tillskott? Var det ungefär det som krävs? Kommer tågtrafiken i och genom huvudstaden att förbättras radikalt? Tyvärr är svaret nej.

Det kommer nu bl a pengar till ett ställverk i Stockholm, men betydligt mer till bl a malmtåg i Norrbotten. Övriga Sverige behöver verkligen också ökade medel för att öka och säkra spårkapaciteten! Men för huvudstadsregionen så är det helt enkelt för lite pengar som denna regering satsar på järnvägstrafiken.

Regeringen tillskjuter 3,6 miljarder kronor på två år. Det ska jämföras med den sänkta restaurangmomsen som kostar fem miljarder kronor i år. Vi kan också jämföra 3,6 statliga miljarder över två år med vad spårutbyggnader i den här regionen egentligen kostar. Hela statens satsning skulle inte ens räcka inte för att bygga Solnagrenen på tvärbanan!

Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm sa igår ”– Vi ska förvalta satsningen så att pengarna verkligen gör skillnad. Men det kommer att ta många år innan vi är ikapp behoven!”
Stockholmsregionen är Sveriges bultande hjärta. Vi har inte råd att vänta många år. Trafikanalys visar att trängseln och förseningar i Stockholmsregionen kostar över sex miljarder kronor varje år.
Det går inte att prioritera flera miljarder på sänkt restaurangmoms i det här läget. Men det gör den moderata regeringen. Landstinget borde istället unisont höja sin röst och kräva en kraftsamling för tågtrafiken i Mälardalen.

Socialdemokraterna vill satsa betydligt mer pengar på spårtrafiken vilket framgår av vår höstbudget och exempelvis i ett klargörande reportage i Svenska Dagbladet idag.

Spårvagnar till vilket pris som helst?

Jag upphör aldrig att förvånas över Christer G Wennerholm (M). Efter stor mediauppmärksamhet om hans spårvagnsplaner så väljer han idag att uttala sig i Svenska Dagbladet. Där är det tydligt att hans spårvagnsplaner fortskrider till vilket pris som helst. Han säger ”Nu utreder vi vilka stombussar vi ska ha och vilka som kan konverteras till spårväg. Sedan tar vi fram en kostnadsberäkning.” Det är tydligt att priset är sekundärt och att hans vurmande för ett visst trafikslag tar fokus från det som borde vara SL:s huvuduppgift; att få fler att åka kollektivt. Det är ju vettigt att ta fram en stomnätsstrategi, men inte som Wennerholm låsa sig vid att det ska vara en ”stomnäts- och spårvagnsstrategi”. Vi bör välja trafikslag utifrån förutsättningarna, utifrån kapacitet och kostnad. Stockholmarnas pengar bör investeras i rätt trafikslag på rätt plats, i rätt tid, till rätt pris. En sådan policy skulle sällan landa i beslut likt Spårväg City…

Svenska Dagbladet har i en rad artiklar senaste tiden lyft fram problem med trängsel och kapacitetsbrister inom kollektivtrafiken. I en rad artiklar och debattinlägg i både SvD och Dagens Nyheter så har också sprickan tydliggjorts mellan Moderaterna å ena sidan, och Folkpartiet och Centerpartiet å andra sidan. De mindre partier har uttryckt sig mer försiktigt om spårvagnsvisionen och sagt att Stockholm även behöver en utbyggd tunnelbana. Det är ju sunt förnuft att förstå att om man bygger ett spårvagnsnät i innerstaden och någon angränsande kommun så kostar det oerhört mycket pengar. Trafikforskare har uppskattat kostnaden till hela 40 miljarder kronor (att jämföra med SL:s hela årsomsättning på drygt 14 miljarder kronor) samt att spårvagnsnätet skulle ge så lite som 1(!) procents resandeökning. Självklart tränger de svultsiga spårvagnsdrömmarna ut möjligheterna att göra andra kollektivtrafiksatsningar. Det är också ansvarslöst att i rådande läge fokusera på en kostsam utbyggnad av spårvägar samtidigt som Stockholm har växtvärk och utsläppen från trafiken ökar; marknadsandelen och kapaciteten för kollektivtrafiken måste öka!Näringslivet, byggbranschen och medborgarna vill ha utbyggd tunnelbana eftersom det är vårt mest kapacitetstarka och pålitliga trafikslag. Behoven av mer busstrafik, sjötrafiklinjer, upprustade lokalbanor, nya tvärkommunikationer och en punktligare pendeltågstrafik står också högt på listan över nödvändiga och viktiga investeringar.

I ett blogginlägg igår så klargjorde centerpartiets gruppledare i landstinget att en utbyggd tunnelbana går före nya spårvagnslinjer. Samtidigt skriver Andersson igen att de står bakom majoritetens politik kring Spårväg City vilket varit en kostsam historia för skattebetalare och SL-resenärer. Den fortsatta utbyggnaden av Spårväg City och ihopkopplingen med Lidingöbanan kostar ca 5,5 miljarder kronor. Ett beslut som majoriteten fattade för bara ett par månader sedan. Den gemensamma borgerliga majoriteten med M, FP, KD och C har ju inte heller en enda krona till nya tunnelbanelinjer i sin budget. Under de ca fem år man styrt tillsammans så har man istället stoppat (i bästa fall ”bara” allvarligt försenat men några besked kommer aldrig) bygget av ny tunnelbanegren till NKS/Hagastaden från Odenplan. Politiker ska ju inte bara prata – vi måste leverera också, det är tydligt att den borgerliga majoriteten inte levererar någon utbyggd tunnelbana.

Överfullt i Östertälje

Etiketter

Alliansen, Östertälje, pendlare, Södertälje, Socialdemokraterna

Pendeltågstrafiken är ett riktigt sorgebarn. Jag har nästan inte åkt med några pendeltåg som går i tid de senaste veckorna, och nu är det varken snö eller storm. Vi fruktar alla hur det kommer att fungera under de närmaste fem månaderna…
I Södertälje är det dessutom avstängningar och ersättningstrafik till Östertälje. Som jag skrivit tidigare kommer denna avstängning att förlängas till slutet av nästa år. Att stänga av för att få en bättre trafik på sikt är nog rimligt lätt att acceptera för Södertäljeborna. Men det är helt oacceptabelt att det funkar som det gör med ersättningstrafiken. Östertälje station är överfull och en potentiell säkerhetsrisk! Den politiska majoriteten beklagar i Svenska Dagbladet idag att det är på det sättet. Men att beklaga och hoppas att inget allvarligt händer på de hala plattformarna i vinter duger ju inte! Vi socialdemokrater lägger på Trafiknämnden idag en skrivelse och kräver skyndsamma åtgärder. Det kan handla om justeringar av plattformar och ingången, tillskapande av gångbro, samt ersättningsbussar till exempelvis Fittja och Tumba. Vi vet ju nu hur illa det fungerar och det är dags att agera för att förbättra situationen för alla hårt prövade pendlare.

M undviker sakfrågan

Etiketter

Christer Wennerholm, DN STHLM, Helene Hellmark Knutsson, Moderaterna, Trafikpolitik

Det tog två veckor sedan kom ett motsägelsefullt icke-svar från Moderaterna (inget övrigt alliansparti är med på repliken i dagens DN Sthlm). Jag och Helene Hellmark-Knutson uppmanade till granskning av Moderaternas tunnelbanemotstånd. Istället för att svara i sak så påstår de felaktigheter om vår budget. Det ger inget förtroendefullt intryck. De avslutar också med brasklappen att inget förslag om kollektivtrafikförsörjning ännu har presenterats. Innebär det att Christer G Wennerholm nu är beredd att sänka tonläget, titta på frågan och bidra till att tunnelbanan byggs såsom den ursprungliga planen? Wennerholm och Moderaterna var ju faktiskt med på Cederschiöldsförhandlingen där en tunnelbana från Odenplan till NKS/Hagastaden fanns med. Det är i efterhand som spårvagnsvisionerna fått gå före förståndet. Jag säger som jag brukar; det ska vara rätt trafikslag, på rätt plats, i rätt tid, till rätt pris. Moderaternas trafikpolitik lever inte upp till den devisen.